Pinnar hit och pinnar dit det är väl pinnologi eller är det en pinnsoffan?Nu får jag allt pinna på för att utreda detta.
Vi kör väl igång med lite plockepinn. Man samlar en hel skara fruntimmer, stiger ut i den fryskalla vintern och så börjar man bryta loss pinnar från träd och buskar. Med stelfrusna fingrar försöker man sedan intressant att följa med den entusiastiska allvetande läraren som förstår sig på alla de där pinnarna. Själv hålla jag reda på Lindas tummvantar och försöka komma ihåg vilken färg som ger högst poäng.
- Låt se brunspräcklig, ger G, gråsvart VG, nu gäller det bara att ta dem utan att någon annan pinne rör sig.
Nu säger lärare, plommon, päron, körsbär… Aha tänker jag de måste var ätpinnar han menar, det låter gott. – Aj, det där var spetsigt, utbrister jag, undra vad den boken innehåller? Jag snubblar bakåt och något stort klibbigt fastnar på handen, som jag kast anjar bort.
- Det där gjorde väl inte ont, haspar de tre populära mulorna ur sig i kör, känna på denna. Nej, nej inte på sidan utan i toppen på pinnen!
Alma glabrar på om en ullig mus och jag krymper till en liten (cory) lus och försvinner in i avellanas dimmor. Tissel och Hassel och jag vaknar upp, ser asksvarta koklövar som sitter i par i toppen på en av de där pinnarna.
Plötsligt hörs ett ljudligt brak och alla pinnar åker i golvet. Fans plockar upp alla gula och lägger dem i prydliga våningar.
- På pinnsläktet Prunus, 1) domestica (plommon) är knopparna dit slängda efteråt, 2) avium (körsbär) har gula lenticeller som sitter vågrätt 3) PRADA (hägg) har den mest exklusiva doften.
Pinnarna oxel och rönn försvinner i ett sorl och brus då Internet kopplas upp för att följa medias hoptryckta reportage om an Cup Aria. Jag är inte intresserad och sätter små hårtofsar i öronen.
Nu orkar jag inte mer, jag tar pendulan ner till Pubens Scen. I dörren möts jag av ljuva toner från Race Mosa, som svänger i Samba takt. Tonerna sprids inuti mig som ett brunt gift. ”Min pinne den har tre kanter, tre kanter har min pinne och har den inte tre kanter är det inte min Klibb Al.”
Jag får ett mjukt glas, med gula prickar, för det till munnen,
- …örk! Det här tänker jag inte betula för. Jag sätter mig tillrätta i pinnsoffan, fingrar på min gråa vårta och grubblar vidare.
En drink eller två senare, sitter jag och vrider drinkpinnen mellan fingrarna höjer blicken och ser annonsen; Salig, Kapp rea. Bilden visar grön lång kappor mer rödbrun krage och röda knoppar.
Finns egentligen ordet pinnologi?