Hurra för secondhand!

Jag var en tur till Falkenberg idag och passade på att köra in om Röda korset. Och kryss i taket, dom hade utförsäljning, inte något futtigt som 10 % elller så. Kankse ni tänker 1/2 priset eller kankse till och med 70%, men nej då alla käder kostade 5KR!!!Jag fyllde en papperskasse, betalde snällt 125 kr och kom hem med baddräkter till hela familjen(utom min man förstås), en balklänning, en tjock töja till  mig och mänger av kläder till mina barn, tröjor byxor, kjol och klänningar oj oj vad roligt det var! Stolt tänkte jag på vägen hem att jag dessutom bidra till en bättre miljö, genom att inte hela tiden köpa nytillverkar utan använda det som finns. Min 7- åriga dotter sade något tänkvärt härrom dagen. Att jag skulle inte köpa mer kläder till henne det  var inte bra för miljön! Hon har ju rätt men eftersom hon är ett barn och växer måste det införskaffas nya kläder efter hand- fast du är det både roligare och definitivt både billigare och miljövänligare med secondhand!Från en som har Emmaus som favorit affär! 

Blommor och bi

Vad börjar man berätta och hur börjar man?
Min dotter är inte så gammal ännu men innan man vet ordet av är hon där. Visst har hon varit med på toaletten när mamma byt ”blöja” (binda) och man har förklarat att det är helt i sin ordning och att när man blir lika gammal som kusinen (15 år) kommer man att få blod i trosorna, mens och det innebär att man kan få barn.

Tänk nu om hon bara kommer ihåg att blod i trosorna innebär att hon är skall ha barn (att hon är gravid)?

För några år sedan vikarierade jag i en femteklass. De var fredag och jag frågade vad det ville göra. Vi kan väl läsa denna sidan så den tuffa killen i klassen och höll upp biologiboken, givetvis uppslagen på två nakna människor. Tills hans stora förvåning blev jag inte det minsta generad och sa – JA visst!
Vi började prata om att flickor får mens och då började flickorna i kalssrummet vända och vida på sig och titta på deras stolar där det satt så där inte var blod…
En tjej frågade om jag hade ”en sån där” i plånboken. Javisst sa jag och drog upp en kondom! Halv klassen rusar fram och säger jag vill ha den, nej jag, jag….
Alla trängs runt killen som fick fatt i den. Själv står jag framme vi katedern och ler. Från den lilla samlingen längre bak i klassrummet här jag plötsligt; ÖRK….. den är ju kladdig!
Då kunde jag inte hålla mig för skratt längre och medan barnen fyller den med vatten försöker jag lugna mig. När den sedan vill springa ut i korridoren med kondomen blev jag tvungen att sätta stopp för det roliga, eleverna fick sluta för dagen. Fast en elev kunde inte låta bli att smyga in i klassrummet igen ta upp kondomen från papperskorgen och lägga den på katedern som en present till deras ordinära lärare, en försynt, gammal katolsk gumma på 63 år.

Efter incidenten i femteklassen trodde jag att jag varit med om det mesta vad gäller de området men så var inte fallet. Denna gång hade jag turen att få undervisa på en privat skola för flickor i Edinburgh i Skottland. Jag fick en fråga som gjorde att flickan fick upprepa den 3 gånge då jag trodde att det var jag som inte förstod engelskan så bra. Hon sade;
” If two girls go to bed with each other, do both of them get pregnant?”

Familjens projektledare

För några dagrar sedan vaknade jag till radion som hade en intervju men författaren Gunilla Bergensten hon har skrivit ”Familjens projektledare säger upp sig”.
Den handlar om att det är kvinnan i familj som styr och ställer. Gunilla menade att det bara är inlärda mönster som man trampar vidare i. Som exempel tog hon upp att självklart kan mannen också inse att barnen växer och att det då behövs inköpas nya stövlar. Varför skall det vara kvinnan som kommer ihåg att ha med sig blommor när man går bort, att barn har packet med till kalas?
Hon ville att män och kvinnor skulle dela på ansvaret. En väninna till Gunilla hade bestämt med sin man att hon tog disken och han tvätten. Mannen hade sedan sagt ”Älskling, bara du ställer fram tvättkorgen när den är full”.
Det hjälper ju inte, då måste kvinnan fortfarande hålla koll på tvätten!

Jag lyssnade igenkännande på intervjun, men började bli mer och mer irriterad. Intervjuaren frågade Gunilla; Kan det bero på att du inte kan släppa kontrollen?
- Nej, nej svarade Gunilla. Men i samma andetag berättade hon att om hennes man inte hunnit städa gjorde hon det i förbifarten.

Jag tänkte att hon är på god väg mot ett förhållande med delat ansvar MEN hon hade lång väg kvar!!! Det handlad mycket om att Gunilla måste vilja släppa kollen och låta mannen få en chans. Skärpning Gunilla och skyll inte på männen.
Fast lite kan man ju be dem också jobba på det.

Boken finns att köpa på nätet och jag återkommer när jag hunnit läsa den.

Äntligen julefrid

Julen är över jag kan pusta ut! Alla släktingar besökta eller ringda , all mat uppäten, alla paket uppackade och äntligen är barnen (nästan) friska!

Ni som läste inlägget nedan vet att min ”julfrid” började med att jag slängde ut mina barn på altanen. Det hann bli sämre innan det blev bättre. Natten till julafton fick mellantjejen en febertopp och kräktes. När vi på morgonen berättade detta för den största tjejen sa hon; – Typiskt, nu är hela min jul förstörd! Och så sprang hon in på sitt rum och smällde igen dörren.
Jag såg framför mig en jobbig, lång, lång jul.

Vi skulle fria jul hos min svägerska och efter mycket övervägande ringde vi för att mer eller mindre ställa in, men kan ni tänka er, kusinen hade också  haft feber och kräkts på natten. Det blev jul i alla fall och jag fick underbart goda revbensspjäll, marinerade i kanel och sirap MUMS!

Den härligaste julklappen var att få sitta med lilltjejen (1 ½ år) i knäet när tomten kom eller ”omten” som hon sade. Hon blev fullkomligt livrädd, panik i blicken och med vilda skrik slingrade hon sig ur min famn. De var väl ingen bra julklapp tänker ni kanske och har helt rätt om det nu hade stannat vid detta men efter en liten stund gick det att bära in henne i samma rum som tomten igen och sakta men säkert rann paniken av henne och hon blev lugnare och lugnare. När hela släkten kramat tomte vågande hon nästan röra vid honom och vinkade med ett härligt glatt leende ”ej å omten”. Det värmde verkligen mitt hjärta att kunna vara där för mitt barn.

Nu lägger sig julefriden…  Oj, jag blev påmind av posten just nu att alla julkort inte är skickade. Fast det går väl lika bra med en nyårshälsning eller som Werner och Werner hade sagt; Det går precis lika bra med selleri.

/Maria

Goder afton, goderafton…

…jag önskar eder alla en FRIDEFULL jul.

Nja, inte började jullovet så fridfullt. När jag skriver dessa rader har jag just skickat ut min två äldsta barn på altanen. Vi som tillsamman skulle klä barnens egna grannar.
- Nej jag vill inte, jag kan inte… började den störst, när jag bad henne resa upp grannen för att sätta den i den allt för stora julgransfoten.

Tankarna snurrade, vad kunde jag använda för att fylla ut julgransfoten?
Jag tog fram, av mellan tjejen, egenhändigt tillverkade TV apparaten. Den har legat ett par veckor, sedan hon kom hem från dagis med ett par hopsnickrade brädbitar och kallade den en TV. Dock hade hon redan innan jag såg den talat om att jag måste såga av två bitar på TV:en  (tur att jag inte sågade i vår vanliga TV).

Men, men fram med sågen och givetvis ville även minstingen 1 1/2 halvt år var med. Alla fingrar i behåll men inga ungar i närheten när jag väl sågat igen dom två små träbitarna. Då hade dom hittat sandlådan där regnet hade fyllet flera hinkar med vatten. Att kladda ner sig, de nyinköpa kläderna var mycket roligare än att sätta upp granen. Nu började jag tappa mitt tålamod. Jag ropade på barnen och sade att det var ju deras grannar som skulle kläs, fler sura minner och dumma kommentaren och så började barnen bråka med varandra då gick jag och nu sitter jag här.

Vad gör man för fel som förälder? Det var ju deras granar, de hade ju själv varit med i skogen och pekat ut vilken som det skulle hugga ner. Nu hör jag en röst i bakhuvudet, mellan tjejen säger; – Mamma det är ingen gran det är en Tall!

Nu när jag hunnit reflektera lite och lugnat mig lite, hade det nog varit bäst att låta baren leka med ”geggamojan”, att klä granen är ju inte så viktigt. Däremot var det viktigt att såga till TV;en, att visa mellan tjejen att hennes saker hon själv tillverkat är viktigt. Nu hör inte mycket gnäll fram altanen, nu får jag allt släppa in den.

Fler rader om julfirandet kommer nog att dyka upp.
Till er alla från mig,
en FRIDEFULL jul!

Ordets betydelse

UPPTRÄDANDE

Barn och vuxna uppfattar saker och ting på olika sätt och ibland vet helt enkelt inte barn vad ordet betyder.

För något år sedan hade vi haft en lugn och skön helg och det började närma sig söndagseftermiddag och vi vinkade av barnens morfar. Han hade fått stå ut med att barnen gång på gång ville uppträda för honom med sång och dans. Visst kan det var jätte spännande att titta på en 2,5-åring och en 5-åring dansa och springa runt och stava sig igenom en sång men kanske inte för tionde gången… Det är i alla fall alla mor- och farföräldrars plikt.

Den lugna eftermiddagen började gå över till kväll och det var dags för nattning. Genast börjar den stora protester vilt och högt, slänga både sig och andra saker på golvet. Efter ett flertal tillsägelser ut brister jag väldigt argt.

- Jag tycker inte om ditt uppträdande, nu åker du upp på rummet!

Tjejen springer upp på sitt rum och för stunden tänker jag inte mer på det. Vi nattade det andra barnet och tänker nu har nog den stor somnat, tittar in och får hör snyftningar under täcket. Va nu då, hon brukar inte var ledsen så länge?

Jag sätter mig på sängkanten och försöker trösta. Hon kryper upp i mitt knä och börjat mumla om att jag inte tycker om hennes dans/sång. Jag förstår ingenting och frågar gång på gång vad hon menar.

Plötsligt går det upp för mig. Hon har trott att jag menade hennes uppträdande -uppvisning när jag sade att jag inte tyckte om hennes uppträdande. Det blev en sen kväll innan jag fått förklarat skillnad på uppträdande och uppträdande.

Ibland skall man nog som vuxen tänka sig för mer än en gång innan man säger något till barn, det kan bli så fel.

Mellan tjejen rymmer

Nu är det så att har man en stora syster som man ser upp till vill man ju göra likadant.

Det tog inte många dagar förrän lillasyster kom ner med en packad väska och också skulle rymma hemifrån, fast inte visste hon att det betydde gå hemifrån UTAN mamma…

En tid efter denna episod användes också uttrycker rymma hemifrån  när man inte fick som man ville. Mellan tjejen fick inte prickigkorv på smörgåsen då skulle hon rymma hemifrån…

Rymma hemifrån

Ibland känns det bara som man vill rymma från allt, allt ansvar och allt måste, städa, tvätta diska, jobba…

Rym hemifrån om så bara i tanken. Släpp alla onödiga måsten, disken kommer att stå kvar, tvätten blir inte mer skitig bara för att du låter den vara och jobbet – varför inte ta ut en semesterdag?

När jag var liten och blev uppskickad på mitt rum kunde jag drömma om att rymma hemifrån. Jag planerade att klättra ner mitt i natten från brandstegen i mitt fönster och sedan smyga genom häcken över till grannen Andersson och sedan ut på Per Eskilsgatan.

Sen vet jag inte hur det gick till men helt plötslig var jag liksom bara där ute i skogen och överlevde. Inte frös jag och inte var jag hungrig och PLOP så var jag tillbaka i mitt rum, och det doftade mat nerifrån och jag gick ner till mamma och pappa igen.

Mina dröm-rymningar var väldigt inspirerade av överlevnadskurser jag i min tidiga tonåring fick ta del av via scouterna. Jag minns att jag packade en överlevnads ask, innehållande bland annat en liten svart filmrulle med några tändstickor, en del av ett plån. Runt denna var det lindat fisklina och i burken fanns även en fiskkrok. Givetvis låg även druvsocker i asken.

”Undra hur det smakar nu? Tror att jag har överlevnads-asken kvar, det är si så där 20 år sedan den packades”. Hur tror du att du klarat dig i skogen på den asken? Givetvis hade jag, ”fiskexperten” fått massor med fisk på kroken och sedan aldrig i hela mitt liv velat äta något annat än hemfiskad fisk! Eller?

Ibland blir man så trött på sina barns beteende så man bara vill slänga ut den. Tänk dig scenariot, tre barn, du är trött nyss hemkommen från en dålig arbetsdag, inte sovit natten innan då lilltjejen kränkte ner hela sängen, dina barn bråkar och mitt under kvällsmaten spiller en av dem ut mjölken över bordet medan lilltjejen trillar ner från barnstolen. Mitt i denna kaos tjatar den stor tjej för hundrafjärde gången och sin sparbössa som du lovat öppna.

Den pedagogiska perfekta mamman hade lugnt lyft upp barnet som trillat samtidigt som hon torkat upp mjölken och öppnat sparbössan.

Men inte jag (och kanske inte du också ?) utan utbrister till den äldsta flickan – FÖRSVINN!

Jag plockade upp lilltjejen ser att det inte var någon fara, tröstad och försökte prata med mellan tjejen samtidigt som jag hämtade trasan för att torka upp. Allt blir upptorkat och lugnet börjat lägga sig. Då kommer den stora tjejen försiktig i dörröppningen med gråten i halsen, med packad ryggsäck och snyftande säger – Hej då…- nu snyft, skall jag rymma hemifrån snyft…

Jag blir helt tårögd och kommer fram och kramar om henne. – Inte behöver du det , säger jag.

- Men du sa ju att jag skulle försvinna… snyftar hon fram!

Underbar barn! Jag kramar mer och mer på henne och försöker förklara att jag bara hade menat försvinn ut ur köket en liten stund medan det var som mest kaos.

Ja, tillbaka till verkligheten, disken, städet…

Barn tänker

Lilla Kalle kommer stor leende ut från rummet där akvariefiskarna står, mamma frågar;

- Har du nu igen ätit fiskmat (fodret)?

Kalle funderar och ser lite illmarig ut, sätter näsan i värdet och säger;

- Nej.

- Var den god? frågar mamma blixtsnabbt.

- Ja, säger Kalle.

Det är helt underbart med spontana barn.

Jag har ett minne från min barndom. Vi satt i barnkammaren, mamma , jag och mina tre syskon. Mamma hade precis berättat att morfar dött och vi skulle läsa aftonbön. Som vuxen kan man tänka sig att stämningen skulle var ledsam och alla medtagna och trötta, men  jag på mina då 4-5 år utbrister mitt i aftonbönen;

- Får vi köttbullar till middag i morgon?

Igår inträffade en liknande situation då jag pratade med min 4-åring i telefon och hon hade precis varit lite ledsen för att jag inte var hemma och hon frågade hur lång tid det var innan jag kom hem. Pedagogisk och tålmodig  började jag berätta om veckodagar och skulle tillslut kommit fram till att lördag var om tre dagar. Men inte då, utan redan efter tre, fyra ord hade min dotter tappat intresset och frågar;

- Hur ser din telefon ut?

Inte hann jag svar på den frågan heller utan lillasyster på ett år fick luren och jag hörde bar; äää…..ooooo..cuhitiiiiiu.

Jo, jo jag får väl ha tålamod barnen får väl lära sig veckodagarna i skolan.

Redan tidigt satte jag mina barn på ”Kyrkis”- bättre dagis finns inte, 2 underbara vuxna på 8 barn med fina lokaler, en minibuss som kan användas till utflykter och dessutom är det GRATTIS, (om en av föräldrar är medlem i svenska kyrkan). Att barnen kommer hem och sjunger att Gud är deras bästa vän får man väl ta.

När min stora tös var 2,5 år kände vi att nu får det var nog på napp-letandet. Varje gång hon skulle sova var det en i varje hand och minst en i munnen. Du kan väl ge dem till din nyfödda lillasyster. Det var igen bra idé- lillasyster vägrade ta napp!

Vi tänkte inte kan vi vänta ett halvår på att det skall bli jul och ge bort nappen till tomten. Så nöden hade ingen lag, vi uppfann sommartomten!

En kväll var bara alla nappar borta och vi sade att sommartomten tagit napparna.

- Jag har inte sett tomten, sade min snusförnuftiga dotter.

- Man kan inte se allt här i världen, svarade vi.

Hon funderade en stund och svarade sedan.

- Då var det Gud som tog napparna.

Där ser ni, ni som tvivlar- Kyrkis kan var bra till mycket.

Tack och hej,

Föresten kostar det lika mycket med TV-licens som medlem i svenska kyrkan så det kan gå på ett ut.

/Maria Berg