För några dagrar sedan vaknade jag till radion som hade en intervju men författaren Gunilla Bergensten hon har skrivit “Familjens projektledare säger upp sig”.
Den handlar om att det är kvinnan i familj som styr och ställer. Gunilla menade att det bara är inlärda mönster som man trampar vidare i. Som exempel tog hon upp att självklart kan mannen också inse att barnen växer och att det då behövs inköpas nya stövlar. Varför skall det vara kvinnan som kommer ihåg att ha med sig blommor när man går bort, att barn har packet med till kalas?
Hon ville att män och kvinnor skulle dela på ansvaret. En väninna till Gunilla hade bestämt med sin man att hon tog disken och han tvätten. Mannen hade sedan sagt “Älskling, bara du ställer fram tvättkorgen när den är full”.
Det hjälper ju inte, då måste kvinnan fortfarande hålla koll på tvätten!
Jag lyssnade igenkännande på intervjun, men började bli mer och mer irriterad. Intervjuaren frågade Gunilla; Kan det bero på att du inte kan släppa kontrollen?
- Nej, nej svarade Gunilla. Men i samma andetag berättade hon att om hennes man inte hunnit städa gjorde hon det i förbifarten.
Jag tänkte att hon är på god väg mot ett förhållande med delat ansvar MEN hon hade lång väg kvar!!! Det handlad mycket om att Gunilla måste vilja släppa kollen och låta mannen få en chans. Skärpning Gunilla och skyll inte på männen.
Fast lite kan man ju be dem också jobba på det.
Boken finns att köpa på nätet och jag återkommer när jag hunnit läsa den.
