En av många människor jag träffade i Tanzania var Hamisy. Han arbetade för Silvicultural Central, TAFORI (Tanzanian Forest Research Institute) med bevarande biologi, insamla, torka och plantera frön från olika trädslag. Under mina tre veckor som jag jobbade med TAFORI, var det Hamisy, som av säkerhetsskäl, följde mig fram och åter till mitt arbete. Ibland gick vi tillsamman men vid några enstaka tillfällen fick jag åka på hans motorcykel. Hjälm eller skinnställ användes inte och vägarna ser bedrövliga ut, med förrädiska gropar och stora stenar.
En morgon på väg till arbetet träffade vi en vän till Hamisy och han berättade att han skulle gifta sig. Vännen hade tänkt sig ett litet bröllop med en enkel ceremoni, i det protestantiska kapellet, för hans närmaste släktingar. Men han hälsade oss hjärtligt välkomna på bröllopsmiddagen. Hamisy och jag besökte vännen, några dagar före bröllopet. Den blivande bruden låg nerbäddad därför att hon hemsökts av influensa. Jag frågade om jag kunde göra något för henne. Hennes blivande man svarade att hon inte förstod engelska. Men jag kände att jag verkligen ville göra något för henne även om vi inte talade samma språk.Jag satte mig på sängkanten och tog hennes hand i min. Våra ögon mötes och hon log vänligt mot mig. Med låg stämma började jag sjunga svenska vaggvisor för henne. Leendet hon sände ut visade att hon uppskattade min gest. Jag upplevde det som att både Hamisy och hennes blivande man struntade i henne.
Tyvärr skulle mina farhågor vissa sig vara delvis sanna. Bröllopsdagen kom, och Hamisy och jag blev hämtade till bröllopsmiddagen i jeep, för inget annat kunde ta sig fram på vägarna. Brudgubben hälsade oss hjärtligt välkomna, medan den nyblivna hustrun höll sig i bakgrunden. Jag trodde att detta berodde på att hon fortfarande kände av sin influensa. Middagen började och hela tiden tittade den nygifte mannen på mig. Festen centrerades alltmer kring mig och de frågade bl.a. om det var något speciellt som hände i Sverige på bröllop. Detta resulterade i att jag fick visa dem vals, och givetvis skulle jag dansa med den nygifte mannen. Jag började känna mig illa till mods för att frun blev mer och mer åsidosatt.
Till sist tackade jag mannen och sade att jag skulle dra mig tillbaka, då höll han fast min hand och inför alla gästerna (ett 15-tal) bad han mig högt och tydligt att stanna lite till. Med allas blickar riktade på mig kunde jag inget annat göra än nicka och le.I slutet på kvällen höll mannen ett tacktal till alla gästerna. Han riktade blicken på mig, och talade om hur otroligt glad han var för alla vänner som kommit för att fira hans bröllop. Han höll talet på engelska, utan att översätta det till sin hustru (vilket ingen hade gjort innan under kvällen heller).
När middagen äntligen var slut och jag skulle gå, följde den nygifta mannen mig till dörren. Med blickar och beröring visade han tydligen att han kunde tänka sig att tillbringa bröllopsnatten med mig! Hade det varit min man, på vår bröllopsmiddagen som hade ägnat ens en bråkdel av tiden åt en annan kvinna, hade han inte varit gift många timmar. Hela mitt inre var i uppror och istället för att trängas in i en jeep bad jag Hamisy följa mig hem till fots. Det var en bit att gå men det kändes bara skönt att få komma ut i friska luften och få skaka av sig alla hungriga blickar. För att försöka lugna ner mig ytterligare försökte jag förklara för Hamisy om hur obehagligt jag upplevt kvällen. Han verkade sympatiskt och sakta men säkert började jag känna mig lugn.
Hamisy frågade om jag ville följa med in till honom. Han kokte te och vi fortsatte att prata. Utan att jag lade någon större betydelse bakom det satt sig Hamisy bredvid mig i soffan. Plötsligt tog han tag om mina handleder och lutade sig fram för att kyssa mig. Jag ryggade tillbaka och förstod inte riktig vad som hände. Hamisy såg att jag blivit förskräckt och släppte taget om mina handleder. Jag flyttade över till en fåtölj.
Hamisy tittade frågande på mig och sa,
- Varför följde du med hit, om du inte ville?
Bestört tittade jag på honom och insåg att han inte förstått ett ord av vad jag hade försökt förklara för honom hela vägen hem från bröllopsmiddagen. Vänligt med bestämt reste jag mig och bad han följa mig till mitt vandrarhem.Med besvikelse i blicken följde han mig snällt hem.
Efter denna händelse var jag noga med att inte var allt för vänlig mot pojkar/män i Tanzania.Det finns två saker, enligt mina erfarenheter, som gör att män från Tanzania tror att en kvinna vill älska. För det första du är en ensam kvinna, på resande fot. Därför att kvinnor från Tanzania ”står vid vedspisen och föder ungar”. Det andra om är att du är ”vithyad/västerlänningar”, det går nämligen ryckte om att alla vita kvinnor är villiga. Man kan tänka sig att jag bara hade otur och att det bara var tillfälligheter som gjorde att jag hamnade i två sådana situationer samma dag, men efter ytterligare två incidenter under min resa var jag övertygad att det inte handlade om otur.
